1. Spåren efter Tora
2. Med den ondes hjälp
3. "De bortglömdas skuggor"

		Katrin levde nära sin farmor. Ofta hade de hela dagarna för sig själva, medan föräldrarna arbetade i Umeå. Katrin kunde inte tänka sig tillvaron utan farmor, och värjde sig på alla sätt inför det oundvikliga. När Katrin, som vuxen, hittade ett skrin som tillhört farmor väcktes många minnen till liv, liksom nya frågor tornade upp sig. Vem var farmor, och vad hade hänt den sista kvällen egentligen? Katrin börjar leta efter svar, hon blir en detektiv i det förflutna. Boken är en lyhörd skildring av det känsliga samspelet mellan en farmor ochhennes barnbarn.
Knivskarpa ögonblicksbilder Tora är Katrins snälla farmor som med sina stora, reumatikervärkande händer virkar små, skira "snöstjärnor" och bakar syltkakor blixtsnabbt. Sjukdomen som rycker bort henne förblir något av ett mysterium ända tills Katrin börjar läsa medicin. När hon söker sanningen om den unga Tora i farmoderns efterlämnade papper och sjukhusjournaler tonar bilden av Fattigsverige fram. Karin Edvall har tidigare levandegjort kvinnoöden från förrförra seklet i  "De bortglömdas skuggor" (2002) och "Med den Ondes hjälp" (2004); här befinner vi oss närmare vår egen tid men ändå som i en annan värld. Bokens första del är skriven i jagform, helt ur barnet Katrins perspektiv, en verklighet med magiska dimensioner: åren då farmor är dagmamma åt sitt barnbarn i 1960-talets Umeå. Andra delen handlar om Toras uppväxt och hennes enda stora kärlek, maken Gunnar, som tynar bort på lasarett, 33 år "gammal". Genom knivskarpa ögonblicksbilder stiger de "bortglömda" fram ur historiens dunkel och kallt konstaterande formulär, som personer av kött och blod med varma drömmar. /Pia Lindestrand, Bibliotekstjänst.
		Med den ondes hjälp av Karin Edvall Ord & Visor förlag En slags kriminalhistoria som utspelar sig i Göteborg under 1860-talet. Karins förra bok "De bortglömdas skuggor"; en skildring av märkliga kvinnoöden under 1800-talet, fick lysande recensioner.
Skakande historia "Karin Edvall har tidigare (De bortglömdas skuggor 2002) levandegjort vanliga kvinnors vardagsverklighet i en svunnen tid i dokumentär tappning. I hennes skönlitterära debut, "Med den Ondes hjälp", har hon plockat fram ännu en av de bortglömdas skuggor". /...../ Med ett rappt och mustigt språk följer författaren Anna Brittas plågade tankebanor, vilket skänker tidsfärg och trovärdighet. En skakande och tankeväckande historia som bygger på ett autentiskt rättsfall. /Pia Lindestrand, Bibliotekstjänst vecka 4
En buljongtärning i tidens ström Den som jobbar i arkiv kan nog bli besatt. Av att få veta. Vilka är tvätterskorna kring bykkaret på ett gammalt svartvitt fotografi? Vem döljer sig bakom namnet i ett gammalt domstolsprotokoll? Anna Britta Persson, född 1831, till exempel. Dömd till livstids straffarbete. Varför handlade hon som hon gjorde? Hur tänkte hon? "Med den Ondes hjälp" är en roman som bygger på ett känt svenskt rättsfall. Författaren och arkivarien Karin Edvall lyfter dammet med fantasins hjälp. Fylleri i luckorna, väver ett kvinnoporträtt. Just när poliskonstapeln griper Anna Britta, så kliver vi in i hennes värld. Sätt henne på cellen, vrålar människohopen som lystert samlats. Men ännu ett steg tillbaka måste tas. Till den fattiga stuga där jäntungen Anna Britta förväntas sköta småsyskon och sysslor. Hämta vätten. Dränka kattungar. Senare är Anna Britta tjänsteflickan som omärkligt låter en silversked slinka ner i förklädesfickan. Karin Edvall återskapar en miljö. Hon gör Anna Britta synlig. Så här var det att leva som piga i Göteborg på 1860-talet. Skrålande hamnbusar, smuts, hunger. Vem har råd med moral? Även om berättelsen är spännande så undviker författaren att romantisera eller försöka passa in den olyckliga kvinnan i ett politiskt perspektiv. "Med en Ondes hjälp" är varken någon "Mina drömmars stad" eller Hermans historia. Och Karin Edvall låtsas inte att vi verkligen kan förstå Anna Britta. Men att vara en buljongtärning i tidens ström är fint det med. Bodil Juggas/Arbetarbladet
De bortglömdas skuggor
Debutroman 2002

Skuggor att minnas
historia
Karin Edvall
DE BORTGLÖMDAS SKUGGOR
Ord&visor förlag

Domböcker, kyrkböcker, fångrullar, strafflagar, överlåtelsebrev och förmånskontrakt, instruktioner för besiktigandet av lösaktiga kvinnor, skilsmässohandlingar, obduktionsprotokoll, överklaganden, bouppteckningar" ur såna handlingar och dokument lyfter Karin Edvall i De bortglömdas skuggor fram några obemärkta 1800-talskvinnors dramatiska livshistorier.

En ogift bonddotter föder i lönn och låter modern döda barnet. En epileptisk tonårsflicka i ett västerbottniskt fattighemman avlider i sin säng om natten, med skallskador. En ensam sömmerska som redan lämnat bort ett barn tas strax efter sin andra förlossning in på sinnessjukhus. Hon blir kvar i sju år. Den syfilissmittade "Offentliga kvinnan nr 51" Lovisa Henriksdotter dör i fängelse, i koleraepidemin 1866 efter ett kort liv som piga och prostituerad. Lydnad och underdånighet, tidens krav på kvinnan hjälpte ingen av dem.
 

Karin Edvall arbetar på Landsarkivet i Göteborg och frilägger medkännande kvinnornas livsvillkor och omständigheter: så här kan det ha varit, detta är belagt, så mycket vet man - och just det stramt faktiska bredvid osäkerheten, att hon bara till hälften fyller i, gör det så oavslutat upprivande. Så mycket tystnad det finns i historien, så många ropande skuggor kvar i arkiven!
 

Pia Bergström- Edwards

"Karin Edvall som arbetar vid landsarkivet i Göteborg inflikar faktaupplysningar om lagar och bestämmelser in i sina bestämmelser om tolv kvinnor vars öden hon velat förmedla. Det är lätt att finna den här boken väldigt fängslande."

Per Runesson

Karin Edvall har skrivit tolv glömda kvinnors historia. De levde på 1700- och 1800-talen. De var vanliga, enkla kvinnor, men någon gång i livet gjorde de något som skrevs ned och hamnade i ett arkiv: Någon skilde sig, någon stal, horade, dödade sitt barn eller blev mördad. I de gamla arkiven har Karin Edvall hittat deras historier och samlat dem i boken "De bortglömdas skuggor".
Det är tolv kvinnoöden, och vart och ett av dem innehåller spänning nog för en hel roman. I boken är deras historier så hårt komprimerade att det ibland är svårt att hänga med. Men man får en bra upplevelse av hur livet kunde vara för vanliga kvinnor förr. (Ord &Visor förlag)

Elin Steen

"Jag har mött dom alla. Först tittade Anna Wass upp ur en dombok och kort därefter klev Hulda Emila fram ur en en fångrulla."

Karin Norby

Broderar i kvinnors öden
Karin Edvall
"De bortglömdas skuggor"
Ord&visor förlag

PÅ OMSLAGET står att läsa att författaren Karin Edvall är född i Umeå, men i många år arbetat på landsarkivet i Göteborg. Det är där hon kommit i kontakt med de dokument som ligger till grund för "De bortglömdas skuggor", en samling om tolv berättelser som skildrar verkliga kvinnoöden i 1800-talets
Sverige.

OFENTLIGA HANDLINGAR SOM sjukjournaler, rättegångsprotokoll och utskrivningsintyg har gett författaren huvuddragen i kvinnornas öden, sedan har berättelserna vuxit fram med hjälp av fantasin. Karin Edvall poängterar i förordet att boken inte syftar till att vara en historisk undersökning utan snarare är att betrakta som ett inkännande berättande, ett broderande med realistiska förtecken. För henne är kvinnorna osynliga hjältinnor som förtjänar att lyftas fram i ljuset.

JAG LÄSER BOKEN och konstaterar krasst att liv och död har gått hand i hand genom tillvaron för flera av kvinnorna. Någon har fått ubilda sig till barnmorska och bli pionjär på sitt område i Norrland, en annan har dräpt sitt spädbarn för egna händer. Nöd, fattigdom och patriarkala strukturer gör kvinnorna till de största offren för egna och andras desperata handlingar. En bit in i boken känns epitetet hjältinna inte längre lika påfallande utan jag skulle hellre tala om den historiska kontexten, kvinnans omyndighet i samhället och den mänskliga naturens yttersta utposter.

FÖRMODLIGEN HADE EDVALL själv något liknande i tankarna när hon satte sig att skriva, för texten uppvisar breda faktakunskaper som ger varje läsare goda möjligheter till ny insikt. Dessvärre är det just blandningen av verklighetsbaserat och fiktionärt material som blir bokens svaga punkt. Jag upplever att gränserna mellan det personliga och det professionella börjar flyta i texten, vilket författaren måste ställas till svars för. Ibland väljer Edvall att fritt formulera kvinnornas inre tankar, ibland sker det inte alls.

SOM ALLA LÄSARE börjar man undra varför texten ser ut så. Har materialet varit utförligare i vissa fall, har författarens personliga känsla för enskilda öden fått råda? Det finns tveksamheter i utförandet som varken gör bokens historisk/biografiska eller skönlitterära sida rättvisa. Fastän författaren själv inte vill sätta samlingens vetenskapliga företräden i främsta rummet,
är det de jag till sist finner mest fruktbara.

DE TOLV BERÄTTELSERNA kan tjäna som inspirationskällor till spontana diskussioner eller bredda kunskaperna hos den specialintresserade. "De bortglömdas skuggor" har ett rikt innehåll som i det här formatet blir tillgängligt för fler.

CHRISTINA DEGERSTRÖM, VF

Gripande människoöden ur arkivens gömmor

I boken De bortglömdas skuggor berättar Karin Edvall om tolv kvinnoöden som hon grävt fram ur arkivens gömmor. Hon levandegör vår kanske mest gömda historia, kvinnor som av olika anledningar dömts till döden, till straffarbete eller som hamnat på olika slags institutioner innan det nutida sociala skyddsnätet börjat ta form. /..Arkiven är bland annat domböcker och fångrullor, fyllda av tragiska berättelser, som idag skulle fylla kvällspressens löpsedlar men som tidigare möjligen kom att återberättas i skillingtryck/. Karin Edvall, som arbetar vid Landsarkivet i Göteborg, skriver fängslande om människor som levde under en tid när de fattiga fick klara sig bäst de ville, innan staten med tvång började sätta in folk i spinnhus och skola/ .. Något som fascinerar är hur Karin Edvall här och var med några få rader sätter in berättelsen i rätt tid, där livet passerar utanför hospitalet, samtidigt som den första ytterbelysningen tänds i Göteborg 1887. Detta gör att historien känns mer nära. Längre tillbaka i tiden var det inte.

Vi kan därför ställa frågan: Hur ser det ut i vår tid, där de sociala tragedierna antingen hängs ut i kvällspressen, skildras i Uppdrag granskning eller förbigås i tystnad när besluten väl tagits i socialnämnd och domstolar?

Bror Kajsajuntti

JAG KOMMER OCH FÖRELÄSER