"Historia har alltid intresserat mig. Historia och människor. En gång trodde jag, liksom många andra, att jag skulle ägna mig åt någonting spekulativt i framtiden, bli astronaut eller rockartist, men nu vet jag att vi endast är hastiga bloss av vår tid.

När jag fyllde nio läste jag det mesta om Henrik VIII alla hustrur. Speciellt den femte, den yngsta och sötaste, trollband mig. Långt senare, när jag dansat över dansgolv efter dansgolv, tentat av ämne efter ämne, när jag försökt skriva dikter som varken jag eller någon annan begrep, upptäckte jag att mitt rum förvandlats till en skattkammare. Från de långa stumma hyllorna, fulla med damm och slitna pärmar, från glipor mellan volymerna, kom ljudet av röster. De mumlade stilla och jag kunde inte låta bli att lyssna. Rösterna, förstod jag senare, tillhörde människor som upphört att existera för länge sedan. Och där stod jag.

I tysthet tackade jag Sveriges långa tradition av offentlighet och landsarkivet, den fantasifulla gamla byggnaden mitt i staden med alla sina mil av handlingar, som i själva verket var en skattkammare jag hittat till. Och det var då allting började.

Initialt var det märkligt att ta del av forna tiders människors hemligheter. Jag blev en i publiken som varken kunde påverka eller styra händelserna i en annan riktning. Jag rös.

Visst hade jag kunnat vara en av dem, om jag fötts i ett annat århundrade..."

/Karin Edvall